Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Jag har alltid varit troende, i Gud och Jesus och Bibeln m.m. Jag gick i söndagsskola när jag var liten, men bara ett tag för sedan hoppade vi ur den församlingen. Jag är tror att jag är den enda av mina syskon som är troende och jag kommer nog förbli det. Pappa tror inte heller, men mamma gör det.

Jag går inte till kyrkan varje söndag, men när jag väl gör det så tar jag nattvarden. Jag svär inte heller som ni kanske har märkt.

Sedan finns det ju en annan sorts tro, många tror på kärleken och andra tror på ödet och andar  och allt möjligt.
Jag tror inte på spöken, enligt mig så är det helt sjukt varför Gud skulle ha skapat dem bara för att skrämma människan.  Kärleken kan jag till viss del tro på, men inte ödet. Jag tror att vi gör våra egna val i livet, inte att allting redan är planerat och att våran livstid bara är ett manus som vi spelar upp. Nej.

---

I denna skrivande stund så borde jag räkna matte, men jag har redan räknat fem sidor och två tal. Fast om jag ska hinna klart röda delen också innan matte-provet som vi har imorgon så måste jag nog hårdräkna. Jo, jag ska göra det nu. Efter det blir det att plocka upp alla mina kläder som ligger lite överallt i mitt rum och sedan sova. Vilken rolig dag det blev!

Inget pepparkaksbak som var planerat och inget broderi hinner jag heller med. Men för att uppskatta de bra dagarna så måste man ju också uppleva de dåliga, right?

Nu när jag har skrivit hela inlägget så skulle jag aldrig klara mig utan ett pekfinger, undra hur han överlever..