Jag har ett så bra liv. Jag kan hälsa på mina systrar när jag vill egentligen, det kan inte alla. Jag har genom en slump upptäck det jag vill göra med mitt liv yrkesmässigt, det är det få som vet vid 18 års ålder. Jag är frisk, begåvad och fullkomligt kapabel till att leva och ta hand om mig själv på ett så få förunnat sätt. Och, nej, det här är inte en hyllning till mig själv. Även om jag kanske borde gör det till och från egentligen. Det här är jag som försöker resonera med mina ologiska tankar. Jag upprepar dessa meningar om och om igen. Jag KOMMER klara mig fint i livet. Det GÖR inget om jag inte har koll på läget fram till jul, vad jag ska göra på dagarna, hur jag ska försörja mig själv. Jag ÄR inte den enda artonåringen som känner så här till och från. Men det vill inte gå in.

Magen fladdrar som om jag är kär. Tårarna bränner bakom ögonen och kommer inte allt för sällan ner för kinderna och gör mig blöt om halsen.Tankarna snurrar så fort att jag inte själv hänger med. Ibland lyckas jag distrahera mig själv med en serie, med en promenad, en blogg jag aldrig annars läser. Men när det tar slut är det bara jag kvar som måste ta hand om mig själv. Typ som när man måste ansvara för den fulla kompisen som inte kan stå. Jag känner mig som ett litet barn som måste ta hand om en vuxen människa. Är det så för alla ibland?

Jag googlar anxiousness och hittar en beskrivning på mig själv. Läser steg-för-steg-tips på hur jag motar bort dessa känslor. Som att det är så lätt. Det har inte känts så här på länge, länge. Ändå är känslan alldeles för bekant.

Jag önskar jag kunde räkna skoldagarna kvar fram till jullovet, istället ser jag en lång sträcka av ovisshet. Vad säger att det kommer kännas bättre till jul. Två veckor innan min nittonårsdag är det ca ett år sedan jag blev sjukskriven för stress. Denna tid på året är värst för mig, det har jag förstått nu. Då hade jag för mycket planerat, varje minut var uppbokad. Nu är jag på andra sidan skalan och mår lika dåligt här. Har ingen aning vad som komma skall. Jag hatar det.