Hela familjen Koppari har farit med bilen till kyrkan för att vinka av Therese som ska på sitt första konfirmationsläger. Det känns lite läskigt att sitta här.

Nu kom hennes pappa och lillebror in, undra om det vat att jag är här? Jo, nu kom båda två ner för att se vem det var som satt och knapprade på tangenterna. Lungt, det är bara jag.

Juste, vi (jag och Elli) har varit på stan, vi köpte lite hemlisar till familjerna våra. Eller jag iallafall. Sen fikade vi på Vetehatten för vi ville spara pengar (allatiders café är svindyrt!). Jag köpte kärleksmums och en apelsinfestis och Elli köpte någon konstig grej med rosa glasyr på och en apelsinfestis hon med. Efter det vandrade vi bara runt och helt plötsligt så var vi hemma hos henne.

Nu ska jag gå in i Ellis rum och titta på väggarna tills hon kommer tillbaka.

Konversation mellan oss innan hon äntligen åkte:

Elli: Vill du följa med och säga hejdå? (oro i rösten)
Jag: Nej, det är din syster. (lungn och glad i rösten)
Elli: Säkert? Du behöver inte stanna ensam här.
Jag: Men åk! Jag klarar mig.
Elli: Jag kan stanna om du vill.
Jag: ÅK! DET ÄR LUNGT FÖR MIG! (irriterad pågrund av hennes oro)
Elli: Okejdå, men det finns godis i mitt rum, det är bara att ta. (mammaröst)
Jag: Elli, vi fikade nyss. (ifrågasättande ton)
Elli: Jaja. Men du får följa med om du vill, så slipper du stanna här när jag inte är hemma. (ett försök till övertalning)
Jag: Elli, åk! jag klarar mig, det är din syster och du kommer inte att hitta mig död på golvet i ditt rum! (misslyckande till övertalning)

jag kan ha överdrivit lite på det sista jag sa.

Hejdå!