Jag är ju rätt så bra på att förutsäga min återkomst här på bloggen. Angående föregående inlägg alltså.

 

Jobbat natt inatt. Gick och la mig lite bakfull med tre timmars sömns plus en långkörning hem från Luleå i bagaget. Vaknade utvilad, smått ofräsch och pepp på livet. Skönt jobb som fixar sånt ändå.

 

Juste, mitt bankkort blev stulet i helgen på LHF, så det är en ny erfarenhet! De festade loss på en shotbricka såg jag - önskar jag fått vara med. Haha. Nä, men det är inte så läskigt eller jobbigt som jag trodde det skulle vara, vilket är logiskt. Sånt här händer jämt, då är det i princip omöjligt att inte ha utvecklat ett smidigt system för att lösa det.

 

Vet inte om det bara är jag som är vaken men tyst i huset är det. Soligt väder utomhus. Ska nog ta och göra mig lite frukost och sätta mig på bron och äta! Fick knappt i mig mat igår så håller tummarna för att det går idag!

 

Ha det bra!

Det är otroligt vad den här oviljan till att plugga kan driva en till. Man borde egentligen göra någon slags undersökning på detta. C-uppsats maybe? Äh, future me problems.

Idag har jag inte pluggat, men däremot lagat hela sex matlådor PLUS en middagsportion. Även städat mitt fina rum. Som jag saknat det under jullovet. Saknar hemma nu däremot så aldrig är man nöjd.

Har egentligen inget att säga förutom att jag bytt header. Dåligt photoshoppad, jag vet, men sa aldrig att mitt prokrastinerande håller hög kvalitet.

New year, new me. Eller nåt sånt. Vi hörs väl i juni någon gång igen. En gång i halvåret!

Hej. Jag vet inte vad jag gör här egentligen. Har inte loggat in på blogg.se på flera år. Men nu är jag här.

 

Det kom en känsla som jag ville dokumentera. Lugn. Inte någonting som jag skrivit så mycket om här haha.

 

Efter en stressig period med lite tvivel och kanske till och med ånger så var den här känslan väldigt välkommen. Jag har hamnat rätt. Det här vill jag göra.

 

Jag är för tillfället på VFU i Storuman, världens håla. Och jag kommer från Gällivare.

Men det är så vackert, jag har så trevligt, så Storuman känns ändå större än vilken storstad som helst.

 

Min VFU-kamrater är så sköna, så roliga. Jag är så lyckligt lottad som hamnade just här, just nu.

 

Ska påminna mig själv att läsa det här när jag tvivlar igen. Tack för att du finns kvar bloggen, jag behövde skriva här idag.

 

Until next time.

Jag har ett så bra liv. Jag kan hälsa på mina systrar när jag vill egentligen, det kan inte alla. Jag har genom en slump upptäck det jag vill göra med mitt liv yrkesmässigt, det är det få som vet vid 18 års ålder. Jag är frisk, begåvad och fullkomligt kapabel till att leva och ta hand om mig själv på ett så få förunnat sätt. Och, nej, det här är inte en hyllning till mig själv. Även om jag kanske borde gör det till och från egentligen. Det här är jag som försöker resonera med mina ologiska tankar. Jag upprepar dessa meningar om och om igen. Jag KOMMER klara mig fint i livet. Det GÖR inget om jag inte har koll på läget fram till jul, vad jag ska göra på dagarna, hur jag ska försörja mig själv. Jag ÄR inte den enda artonåringen som känner så här till och från. Men det vill inte gå in.

Magen fladdrar som om jag är kär. Tårarna bränner bakom ögonen och kommer inte allt för sällan ner för kinderna och gör mig blöt om halsen.Tankarna snurrar så fort att jag inte själv hänger med. Ibland lyckas jag distrahera mig själv med en serie, med en promenad, en blogg jag aldrig annars läser. Men när det tar slut är det bara jag kvar som måste ta hand om mig själv. Typ som när man måste ansvara för den fulla kompisen som inte kan stå. Jag känner mig som ett litet barn som måste ta hand om en vuxen människa. Är det så för alla ibland?

Jag googlar anxiousness och hittar en beskrivning på mig själv. Läser steg-för-steg-tips på hur jag motar bort dessa känslor. Som att det är så lätt. Det har inte känts så här på länge, länge. Ändå är känslan alldeles för bekant.

Jag önskar jag kunde räkna skoldagarna kvar fram till jullovet, istället ser jag en lång sträcka av ovisshet. Vad säger att det kommer kännas bättre till jul. Två veckor innan min nittonårsdag är det ca ett år sedan jag blev sjukskriven för stress. Denna tid på året är värst för mig, det har jag förstått nu. Då hade jag för mycket planerat, varje minut var uppbokad. Nu är jag på andra sidan skalan och mår lika dåligt här. Har ingen aning vad som komma skall. Jag hatar det.

that didn't go as planned.

Jag är visst inte så bra på det här med bloggning. Tur att det är typ max tre pers som läser min blogg då haha.

Idag var det ljudteknikskurs hela långa dagen och det är samma visa imorgon igen. Tror inte jag har haft en ledig helg under halva oktober och hela november hittills.

Nu sitter jag i mitt rum medans mamma & pappa surrar på högljudd med våra middagsgäster. Har tänt ljus och spotify sjunger i bakgrunden, det känns ganska bra just nu. Dock vet jag allting som ligger framför mig, men jag försöker att fokusera på det positiva! Om två veckor och lite till fyller jag 18 (!) och vi har en jätterolig konsert att se fram emot, sen är det Lucia där jag ska framföra mitt största och troligen viktigaste solo någonsin. Lite tveksam om det är en rolig sak eller det läskigaste jag någonsin kommer göra. Kanske båda två.

 

Sen är det ju loppis med mitt UF-företag och en första utgång på krogen! Med 90-talstema? Hela jag är ju egentligen 90-tal även om jag inte levt så länge i det decenniet, får se vad jag tar på mig... Ja, det var mina tankar just nu, jag ska googla vidare på det här med kläder!

 

Jag vet inte varför jag hamnade här egentligen, höll på att skriva en uppgift som ska vara inne på fredag från början. Eller ja, där har vi nog svaret.

I alla fall så tänkte jag kika in och säga hej. Det känns som att jag vill börja ta tag i bloggandet igen, det är så kul att titta tillbaka om några månader/år och se vad som hände, vem man var då och hur allt i livet låg till. Oj, det var en lång mening.

Ja, nu vet ni. Så bli inte förvånade om det plötsligt dyker upp några inlägg här. Hejdå!

Hej, det här är första inlägget på ett halvår och troligen det enda för det kommande halvåret. Om en vecka börjar jag mitt sista år på gymnasiet och jag är väl helt okej taggad. Är lite orolig för vad som kommer efter det här året däremot.

 

I alla fall så flyter livet på, skolångesten har försvunnit och jag har haft ett skitbra sommarlov hittills. Bättre än förra året då jag fick hoppa omkring på kryckor . Appropå det så har jag idag fått 6000:- (!) från försäkringsbolaget för ärret på min fot jag fått efter skadan. Ersättningen för själva invaliditeten får jag om några veckor, vågar inte ens gissa hur mycket pengar det kommer vara!

Eftersom jag numera är rik så beställer jag kläder från H&M och letar efter den mobil jag vill köpa, ska bli spännande med en ny telefon!

 

 

Allt bra och livet rullar på,hejdå!

 

Jag känner hur livet bara rusar ifrån mig nu för tiden. I ena stunden kan jag slappna av och titta mig omkring lite och i andra stunden sitter jag här igen med läxberget som bara växer och växer. Och ingenting gör jag åt det.

Jag vet att jag alltid varit oföretagsam när det kommer till saker jag vet att jag kan, men inte har lust att göra. Fast nu känns det som att jag nått gränsen. Jag mår dåligt över att jag inte kan ta tag i mig själv, för om inte jag kan det, vem kan då göra det?

Tiden försvinner och pressen ökar, men jag sitter kvar på samma plats och tittar bara på med en liten glimt av ångest i ögonen. Hur ska det gå? För första gången under mina 12 år i skolan vet jag inte hur jag ska ta mig ur detta, ja, vad det nu är, och komma igång igen. Helt tomt är det där på insidan.

I alla fall så rullar livet på, jag har varit i stugan mycket nu när det börjar bli vår. Ja, allt bara susar förbi. Mest av allt den älskade skolan. Som jag längtar till slutet. Fast samtidigt vet jag inte vem jag är eller vad jag ska göra utan den. Only time will tell.

Hejdå.

Idag har mitt paket från Eleven kommit. I detta paket fanns mina fina palett från Too Faced som jag beställt, den heter Shadow Bon Bons, och en eyeliner från samma märke. Dessutom fick jag med några små provgrejer!

Inger söndagsångest idag inte! Jag har gjort bort ett skoljobb och mamma ska snart hjälpa mig med det andra. Imorgon börjar jag inte halv tolv om vanligt, utan jag börjar först kl ett!! Då är det engelska som gäller och sen får ajg sluta. Det är jätteskönt att få ha en lång sovmorgon på måndagar, och en liten på tisdagar, det blir som en mjukstart. Samtidigt är jag lite orolig för att vi har ett så bra schema i tvåan, tänk om trean blir tio gånger värre bara därför?

 

I alla fall så sitter jag här och myser med mina två favoriter, det är bara det att Viggo gärna sitter lite längre än vad mina ben klarar av och Ture skuttar iväg så fort han får en chans. Jag längar tills jag får min egen hund, det är bara några ickeexisterande tusenlappar kvar innan det kanske blir verklighet!

 

 

Jag har tänt mitt fina Yankee-candle som doftar mistletoe & fig och ligger i min varma mysiga säng och kollar Gossip Girl. Ja, jag har ännu inte kollat klart alla avsnitt, så avslöja gärna inte vem som är Gossip Girl.

 

Jag har alla mina myslampor på och mina fötter är inlindade i min varma fårpläd, det enda som saknas är varm choklad, men det ska jag fixa om någon minut. Jag sitter nämligen också med en ansiktsmask som jag snart ska skölja bort.

 

Imorgon blir det stan med mamma för att handa massa balsam inför Balsametoden som jag ska börja med på måndag och lite andra saker från Kicks. Sen är ju fika en standard om man går på stan, så det ska vi nog också hinna med. Kl 3 är det dags att möta upp Melinda på Polisstationen och så ska vi träna lite, är så glad att jag har hittat en träningskompis som står ut med mig och min lathet. Tack för att du orkar med mig Mellis!

 

Innan jag återgår till den sämsta delen av Gossip Girl, vilket är allt föutom de scener Blair är med i, så hoppas jag att ni också har en mysig fredag. Trots alla skoljobb som ni troligen också, sakta men säkert, börjar få. Hejdå!

 

Eftersom ingenting hänt under jullovet har jag ingenting skrivit. Julen har varit bra och nyåret har varit lika bra, förutom att man inte får några presenter då..

 

Sen for jag den 2 januari till Luleå för att spendera två sista dagar med mina småländska kusiner innan de for tillbaka hem igen, och det var den bästa sista veckan på ett jullov man kan ha! Fick födelsedagspresent i efterskott i form av bra 3D bio och pizza med de bästa människorna.

 

Jag måste åka och hälsa på till sportlovet, nu saknar jag dem mer än någonsin!!

 

Talk to you soon! or not.